ett inlägg ur arkivet, den 29/9-14
Det var såhär det luktade i luften när jag blev kär i dig.
Det var såhär det dofta när vi trampa bland höstlöv för att besöka Cornelis Vreeswijk där han sov.
Jag minns hur jag berätta om min kärlek för hösten och dess lovord inför framtiden. Jag minns att du nickade instämmande och kanske till och med nämnde något höstminne. Vi nämnde aldrig att vi kände lovord inför vår framtid, men det var det vi menade.
Jag minns hur det bet lite kring axlarna då jag virade halsduken dubbla varv runt halsen och du knöt dina fodrade skor.
Jag minns när du var på besök hos mig, det måste ändå ha varit ett år sedan nu?
Jag minns hur vi satt på en grässlätt utanför östasiatiska muséet med varsin kaffe. Jag minns hur kaffets arom bet hårt i luften och brände mönster i vår himmel. Minns du tändsticksasken du köpte till mig i Jönköping? Minns du att jag tog fram det den dagen då vi satt på kullen och tände glöd på ett av dina cigaretter? Jag minns också hur utfattig jag var, och när du frågade om vi skulle äta ute försökte jag tacka nej men du insisterade. Jag sms:ade min mamma under bordet och frågad om att få låna en hundring akut, och sedan bjöd du ändå. Då vi gick längs ringvägen minns jag att jag skämdes så otroligt över att inte kunna betala.
Ett år senare svider det lite, hur lite du betyder, hur lite du har betytt, för att ha så stor åverkan på mitt liv. Men jag ser det åtminstone som en berättelse, en värd att dela, och en som jag hoppas du har nöje av. Jag hoppas åtminstone att den inte gör dig sur just för att jag försöker göra mening av de gånger vi hann träffas.
Detta är inte en kärlekshistoria. Det är en skildring av ett år från en flicka som just mött livets vår.Men så är det alldeles för sant att våren är inte bara en ständig framgång, en ständig tillväxt. Våren är tiden då knoppar bryts och regnet faller. Detta är alltså inte en kärlekshistoria, det är en berättelse om misstag.
0 kommentar(er)
